Älsklingen sitter i tåget påväg upp till Stockholm! Jag saknar honom som jag alltid gör när jag inte är med honom, men det är helt annorlunda när han inte är på hemmaplan. Om vi inte ses på 3 dagar, fast han är här hemma i Halmstad, saknar jag inte honom lika mycket som jag göra ifall han är borta 3 dagar någon helt annanstans. Tycker ni också att det är så, eller är det jag som är knäpp? Egentligen är det ju samma sak... men jag tror det är distansen som gör att det känns omöjligt & då saknar man ännu mer. Just för att det verkligen inte går.